Sommartorpet

Så. Nu har jag hittat mitt idealboende. Kanske kräver det lite justeringar här och där, och jag har hört att inredningen är allt annat än komplett, och vissa kanske tycker att det ligger utom min prisklass, men med resterna av mitt Erasmusstipendium och om jag lyckas spara in lite på nöjesutgifter de kommande månaderna så ska det nog gå. Eller vad tror ni?

Mamma och pappa var alltså här, kom och hämtade mig på institutet i en liten silvrig bil (en "vältare", som mamma så förtroendeingivande introducerade den). Efter en snabb tur genom fågelvärlden (zebrafinkar! gråsparvar! afrikanska pyttefåglar!) gav vi oss av ut i stora vida Bayern. Första natten spenderades i Starnberg, det var blåsigt men jättefint och mamma och jag gick en jättepromenad halvvägs runt sjön, kändes det som. Dag två bar det iväg söderut mot österrikiska gränsen till en liten stad vid namn Füssen. Och för er som kan lite tyska, jo det stämmer, staden hette "Fötter". Och stadens vapen var tre fötter i ett slags evighetshjul, såg helkonstigt ut, men vi ville liksom inte ifrågasätta nånting.

Hotellet var väldans tjusigt; som en Alpenstube fast mer polerad. Vi installerade oss lite och sen bar det av till Neuschwanstein, weeeee, som jag hade längtat (jag är ju lite av en slottsnörd, och det här är slottens Slott, japp det får en alldeles egen stor bokstav, så stort är det). Jag var ganska inställd på att bli besviken, tack vare mina skyhöga förväntningar, men å-hå-hååå vad fint det var. Som i en saaaaga. Som i en drööööööm. Stort och vitt med tinnar och torn och inklämt mellan enorma alper och alldeles heltokigt egentligen, men på ett sånt sätt att det blir helt genialiskt. I love it.

Och inte nog med slottet, det var ju berg berg berg överallt, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ibland inbillar jag mig att jag skulle vara alldeles nöjd och glad om jag fick packa en liten väska med en varm tröja och en termos full av varm choklad och sen klättra upp och sätta mig på en bergstopp och bara glo. Berg är nåt av det finaste som finns. Jag blir alldeles matt när jag står mitt ibland dem.

På kvällen åt vi hotellmiddag tills vi var sprängmätta, sen efter-maten promenad runt stan, som var så fin så fin. Och morgonen därpå var det brunch modell större, bullar och frukt och champagne och chokladmousse (joo, faktiskt), innan vi åkte tillbaka mot München, via Österrike och Tysklands högsta bergstopp (alltså inte upp på bergstoppen, ha...). Sen blev det lite hejdå, eller snarare "vi ses om en månad!" och så lämpades jag av på institutet igen.

En väldigt bra helg!