Jag håller på att bli blond, påstår Catarina. Solen har ju lyst mycket på senaste tiden (inte idag, dock - raining cats and dogs) och mitt hår har blivit lite småsomrigt. Men innan ni går och får bilder i era huvuden av mig som platinablondin så tål det att påpekas att Catarina är från Portugal, och där har man bevisligen andra åsikter om vad som sorteras under "blond". I min egen uppfattning har mitt hår gått från vinterdaskigt till vårråttfärgat, vilket i och för sig är ett steg i rätt riktning antar jag.
Idag är det kalas i Birkenhaus; Davide fyller år och två Berlindoktorander återvänder till sina hemtrakter imorgon, så det är grattis-och-hejdå-tema. Och imorgon är det bayersk högtid, när majstängerna ska resas, så då ska jag nog försöka befinna mig i nån liten by i närheten och kika nyfiket på infödingarna när de festar på bayerskt vis.
Jag har nu officiellt sagt ja tack till lite jobb, och igår kallade Dr Bart in mig på sitt kontor och stirrade mig stint i ögonen och sa, "I heard you want to work". Och jag sa, ehehe, jovisst, eller de frågade om jag ville... Och så sa han, "Ok, I will speak to the administration", och så frågade han om jag ville stanna bara för det projektet eller jobba ännu mer och då sa jag NEJ, kanske med lite väl mycket eftertryck, och förklarade att det är dags för mig att bege mig hemåt efter detta. Och det verkade han acceptera.
Den här filmen vill jag se. Jag brukar ha så svårt för filmer där folk utan handikapp ska spela handikappade, det kan bli så pinsamt krystat och "ååååh jag har verkligen satt mig in i hur det ÄR", men den här ser faktiskt lite söt ut. Och så är det ju han där vad heter han nu som spelade cykelbyxkille i den där filmen ni vet om en massa kvinnor som läser Jane Austen. Soooo süss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar