The high life

Ja nu har jag provat på hur det är att vara rik. Minus att faktiskt ha snuskmycket pengar, då. Vi fick bo på fyrstjärnigt slott i Wien (kein överdrift), och jag fick eget dubbelrum. Mycket, mycket rikt. Det förtog känslan lite att min första entré på hotellet gjordes i leriga byxor och stinkande vandrarkängor (vi kom direkt från skogen), men är man rik så får man klä sig hur man vill utan att hotellpersonalen får säga nåt. Ha.

Själva arbetet tog max fyra timmar, sen fick vi sightsee-a lite i stan (väldigt lite, men jag hann ta några bilder på gamla hus i alla fall) innan vi åt middag på ett sehr genuint ställe uppe vid hotellet. Åt en enorm wienerschnitzel, yum yum, och fick middagssamtala om icke-vetenskapsrelaterade saker för en gångs skull. Bart berättade ännu fler livshistorier för oss, han har många på lager, och det var allmänt avslappnat och trevligt.

Så, betyg på Wien: 4/5. Men jag måste nog åka tillbaka för att kunna utvärdera mer noggrant.

Wienhus.

Slottshotell.

Godis på kudden! Det är rikt.

Potpurri i badrummet. Också rikt.

You've got mail

Titta vad jaaaaaag har fååååååått!!!!!

Tack tack tack tack tack Filippa :) :) :) :) :)

Söndagssyndrom

Typisk söndag. Tröttigt och mosigt och segt och oproduktivt. Jag skyller allt på den där timmen man snuvats på inatt, jag känner mig helt jetlaggad.

Imorgon ska jag få åka till Wien, trevligt egentligen men just nu känner jag mig grinig och bekväm och åååh hade helst sluppit 5 timmar i bil och stannat här... Men det ska nog bli bra. Intressant att åka på road trip med en belgisk professor, en rumänsk forskare och en tysk elektriker. Det blir första, och ganska troligt sista, gången jag är med om det.

Nu ska jag packa ihop behövligheter för två dagar och sen försöka mig på lite sömn.

Night night!

A little fight in you, I like that

Jaaaa nu har jag fått se dem, de små fladdrande mössen! De är så fiiiiiina. Så små. Så arga ansikten. Och så vickar de på huvudet och öronen hela tiden när de ekolokaliserar, ser helt spattiga ut. Vi fick se ganska många när de åt mjölmask (yum yum) och då lät det smask-smask-smask och tjoff så var masken borta. Fantastisch. Och fick se en när den flög, flaxade runt runt runt i ett stort rum. Och en när den kröp i små gångar, i ett inlärningsexperiment. Kröp genom plaströr fram till en skål, kollade läget, ingen mask, nähä tråkigt, ut ur gången och in i nästa, hittade en skål, ååååhååååå lite mask, smask-smask-smask. I love them.

Sen fick jag hälsa på kråkorna också, det är ett par doktorander som jobbar med kråkors problemlösningsförmågor. Helt fantastiska djur de med, jag fick mata dom ur handen och sen ur en liten skål medan en satt på min arm. En var jätteblyg och höll sig på kråkdoktorandens axel (Filippa, han såg ut PRECIS som Eskil (doktoranden, inte kråkan), eller mer exakt som om Eskil var med i A Song of Ice and Fire) men den armsittande kråkan var väldigt frispråkig. Han kom tillbaka sen och hoppade upp på min arm och jag tyckte "ååååh så trevligt, han tycker om mig", men sen tog han sin jättenäbb och nöp mig i kinden och doktoranden sa "Oh, yes, I forgot to say... he doesn't like strangers, especially not women". Väldigt komisk situation, men det gjorde ganska ont, och nu har jag ett kråknäbbsformat rött märke på min högerkind. Sexist-kråka. Men jag tyckte om honom ändå.

Nu ska jag duscha, göra mig lite festlig (Rebecca och Mango, hennes fladdermusdoktorandsrumskompis, har inflyttningsfest ikväll) och sen ner i köket och börja laga mat. Har lovat middag till vem som än vill ha ikväll, så känns som jag borde försöka köra lite högre standard än jag brukar, med tanke på all snofsig mat jag bjudits på hittills.

Guten abend!

Äta bör man

Har fått trerättersmiddag (på en torsdag!) av Catarina och Moritz (han som lånade ut cykel till mig), himlans trevligt. Känner mig välgödd och sömnig. Det var en bra kväll på alla sätt, en massa mat och en massa prat med bra och lättsamma människor. Kändes skönt efter en inte helt positiv dag i övrigt. Har inte varit dåligt eller så, men jag har inte haft något att göra direkt och har känt att folk inte haft tid/ork att lägga på mig (vilket de i och för sig inte måste), kändes ovanligt mycket jag-är-liten-och-i-vägen idag.

Lundaforskaren är här nu, hon är lite vimsig och väldigt svengelsk men verkar trevlig. Hennes föreläsning hette något i stil med "MHC alleles as small dishes on a Swedish smörgåsbord", och när hon läste upp den och kom till det sista ordet så sa hon inte smorrgassboarrrd som det annars brukar heta på engelska utan smööööörgåååsbuuooorrd på klingande lundensiska och då hade jag och Elisabet som satt bredvid svårt att hålla oss för skratt. Men det var nog bara vi schwedischer som uppskattade det.

Blev inga fladdermöss idag, blaha. Jag kom dit precis när jag sagt att jag skulle, men då tittade Klemen (som hade lovat att visa hästskonäsorna (dom heter så!), en av dom tre arterna dom har här) på mig med stora ögon och sa "Oj! Du kom för sent, jag har precis matat färdigt dom". Så nu ska jag försöka igen imorgon. Håll tummarna.

Måste nog sova matruset av mig nu. Guten nacht!

Men kom igen då

Det vägrar bli vår. Nu har det snöat igen, i två hela dagar. Gör mig lite sur. Jag sitter och väntar på inspiration för att göra min tyskläxa (känns heltokigt att ha läxor, jag har glömt hur man gör), håller på med kasus och verb och annat som jag inte har nån som helst koll på, är helt bortvillad men försöker låta som att jag vet vad jag pratar om. "Ja ja, ich verstehe! Klar! Genäu!" etc.

Imorgon kommer en Lundaforskare hit, har haft henne som föreläsare ett par gånger så vet litegrann vem hon är. Fast hon vet nog inte vem jag är. Så det blir väl på med all Lundamerchandise jag har, huvtröja/mjukisbyxor/keps, woohoo! Allt för att reprezenta. (För er som tvekar så är jag ironisk, äger inget av dessa plagg... känns som att jag bör poängtera det).

Att lyssna på den här låten är som att bli kliad i hjärnan. På ett bra sätt.

Jumpy legs

Har kommit tillbaka från köket efter middagssamtal med min gasthauskompis Carina, om beslutsångest och framtidsångest och prestationsångest och andra muntra ångestämnen. Det är alltid skönt att prata med nån som är lite på samma sida som en själv.

Idag har jag lyssnat på blåmesinspelningar i flera timmar. Exciting! Försöker förbereda mig för nästa veckas Wienresa, ska ju åka med Dr Bart bland annat så måste försöka verka lite duktig. (Märk "verka", inte "vara").

Jag måste sluta äta choklad. Det finns så mycket choklad i Bayern. Vart man än vänder sig står det chokladpyramider och påskharar i mänsklig storlek och Alpenmilch och uääää dom är överallt!!! Jag äter typ 15 rutor om dagen. No joke. Men det är så gott. Och nu har min kropp vant sig vid det, så det är nog inte helt nyttigt att sluta... Ha.

På torsdag har jag en dejt med fladdermössen. Woop! Än-te-li-gen ska jag få se de små liven up close and personal.

Finalement, följande lilla stycke fick mig att bokstavligt talat skaka av (misslyckat) undertryckt skratt på kontoret idag, som tur var var jag själv därinne så mina små skrattpip behövde inte bevittnas av nån utomstående.

http://www.lastfm.se/music/Michael+Showalter/_/Requip

Fashion is danger

Håller fortfarande på att hämta mig efter min intensiva shoppingdag i München igår. Kommer ihåg nu varför jag oftast hatar att shoppa. Det är fint och trevligt att ha nya fina saker, men själva inhandlandet... huvaligen. Så mycket folk. Så mycket ljud. Så mycket fula plagg som skär i ögonen på en. (Ja, jag är en tant).


Var på bio i fredags med Katja, på en pyttig liten engelskspråkig bio. Vi såg "Gran Torino", visste i princip inget om den så jag gick in med öppet sinne. Och tyckte den var ganska kass. Clintan var ok, förutom att han morrade oförklarligt så fort han var missnöjd, och pratade med sig själv på ett övertydligt förklara-sina-tankar-för-publiken sätt som man oftast ser i produktioner i stil med "Våra bästa år". Men resten av skådisarna var ganska blaha, allt kändes konstlat, och berättelsen kändes lite klichéig. Så jag var beredd att spy galla över den när vi kom ut, men då var Katja helt tårögd och sa "åååh det var längesen jag såg en sån RÖRANDE film" och då fick jag låtsas som att jag höll med. Har läst lite recensioner också nu efteråt, tydligen tycker de flesta att den är mer eller mindre fantastisk. Oh well. Jag har aldrig hävdat att jag kan nåt om film. Trailern kan ni se här om ni vill: http://www.youtube.com/watch?v=J9dy5yCUxOg.


Nu tänker jag lite hastigt (och tillfälligt) förvandla le blog till en le fashion blog. Hade photo shoot med mig själv igår kväll (saturday night baby) där jag modellade mina nya kläder. Försökte hålla alla Tyras direktiv i huvet men det blev sådär med the fierceness.

Nya skor, nya byxor, ny kappa, ny väska!

Teen Vogue - emo edition. Svår ungdom is wearing: blue shoes and blue jeans and tandkrämströja and sporty hoodie. Allt från H&M (you know you love it) minus skorna, som kommer från skohuset Roland (heter så på riktigt!).

In the forest

Kortkort uppdatering för jag måste sova. Imorgon ska jag in till München och träffa Katja igen, ev gå på bio (wiii!) och sen spendera lördagen på stan i jakt på icke-vinterkläder (fick inte med mig så mycket sådana).

Igår var jag ute i skogen hela eftermiddagen/kvällen med doktorand Corinna, hon undersöker sömnmönster hos blåmesar så vi var tvungna att stanna tills det blivit mörkt för att kolla om de små mesarna var i sina holkar. Då fick jag gå runt ensam i en stor skog i beckmörker, med en liten pannlampa och en karta över sammanlagt 277 fågelholksträd. Som tur var skulle vi bara besöka 25 av dem, där hon visste att det skulle finnas inneboende fåglar. Holkarna med fåglar i skulle scannas med nåt som ser ut som en metalldetektor ungefär, och om "rätt" fågel var i holken så sa det -piiiiiiiip- och så dök fågelns transpondernummer upp på displayen. Ganska fiffigt. Och alltid kul att tänka sig att där ligger den pyttelilla blåmesen, uppuffad och sömnig, och har ingen aning/bryr sig inte om vilket enormt vetenskapsprojekt som omger den, och hur mycket pengar som gått in i alla attiraljer som holken är pimpad med. Han är nöjd så länge han har ett litet bo att sova i. Fint.

Innan kvällskollen skulle de utvalda 25 holkarna förses med kamera (hon filmar dem hela natten, ganska oförskämt egentligen). Jakob var med och skulle sätta upp dem, och han berättade naturromantiska historier från sin ungdom och pekade ut alla fåglar som sjöng omkring oss, och stannade ibland till för att försjunka i djup förundran över ett grässtrå eller något annat fantastiskt naturfenomen. Också fint.

Ich muss jetzt schlafen. Guten nacht!

Don't cry for me, Argentina...

Nu är det strax tango igen. Gleicht tango! Har haft en tyskalektion till idag, det är ganska kul, men jag väntar med skräckblandad förtjusning på att hon ska få psykbryt och skrika på mig (tydligen händer det relativt regelbundet).

Idag har jag mest suttit vid datorn och pysslat med excelfiler, men hey, that's science. Ena dagen lever man jetsetliv och planerar Wienresor och bjuds på kaka till tiofikan, och nästa sitter man där framför Windows igen och jobbar på sin dåliga hållning. Är ganska trevligt ändå för jag kan lyssna på radio/musik samtidigt, och idag hittade jag Flight of the Conchords-kanalen på LastFm. Inte så mycket FotC på den men ganska mycket ståuppkomik, vilket sällan brukar funka för mig men idag fick jag höra en massa roligt. Lite riskabelt att lyssna på standup när man sitter på ett tyst kontor med två hårt arbetande tyskar; höll på att grymtskratta flera gånger och det kan ju bli lite... genant.

In other news, upptäckte en helt vidunderlig sak idag, som gör att jag kanske måste ta mig till New York. För det är nästan för bra för att vara sant: Coraline-musikal med musik av Herr Magnetic Fields Stephin Merritt. Read and weep! http://www.mcctheater.org/shows/08-09_season/coraline/index.html

Der schönen blauen Donau

Jag ska få åka till Wien! Woop! Om två veckor, bara en kort runda med en övernattning, och mestadels jobba med att rigga inspelningsanordningar i fågelholkar, men ändå. Wien! Utomlands! Det är jag och Dr Bart och Mihai och en elektriker som heter Peter. Och jag ska få bo på hotell, vad sägs om det? Så förnäääämt, som mormor hade uttryckt det! (hej mormor :)

Idag har jag fått hålla en hackspett i min hand. Den var så fin. Jag är så sur att jag inte hade med kameran, hade velat impa på er alla med en bild på en hackspett (mindre imponerande att jag inte kan säga vilken det var... men jag tror större hackspett). Det var kul för den var så mycket bastantare än de jag har hållit innan, det var en hel hand full, och den hade stora fötter som den grep min tumme med, och sen fick jag släppa iväg den så där som "tadaaaa, du är fri!", så man känner sig som Snövit eller Moder Teresa eller annan valfri fredsduveutsläppande person.

***

Dagens tysk

Dagens tysk får bli Rebecca, som jag var på middag hos i lördags. Hon är som sagt liten och lite fågelaktig till utseendet (menar detta på bästa tänkbara sätt) och väldigt otysk på det viset att hon pratar med alla och skrattar mycket och inte är så himla strukturerad. Rebecca är bra för hon har till viss del samma typ av identifikationsproblem som jag har, med "vad gör jag här?" och "varför är jag inte lika biologitokig som alla andra?". Vi hade ett fint samtal en gång om att nån gång i livet hade det ju varit underbart att bara bo på en gård och ha några får och sticka tröjor av deras ull, och medan jag nog aldrig kommer förverkliga den drömmen så verkar hon vara en sån person som faktiskt skulle kunna göra det.

All talked oooot

Nu har jag avslutat en nästan tre timmar lång Skype-session med Malin, Annika och Kasia i tur och ordning. Så himla trevligt, men nu måste jag nog vila stämbanden lite.

Helgen är redan slut, hoppsan och jaha. Idag har jag gjort nästintill inget, men har inte så dåligt samvete för det som jag borde ha. Har lite träningsvärk i benen efter monsterpromenaden igår i Starnberg. Skönt att ha träningsvärk, hade nästan glömt hur det känns.

Middagen igår kväll var sehr gemütlisch. Deras lägenhet var så så så fin, helt ny och blänkande och med fina möbler och ett superlyxigt kök. En sån där lägenhet som man tänker "men här kan väl inte en biolog bo?". Efter middagen tittade vi på "Shaun of the dead", som med sina "Oh my god, she's soooo drunk!" och "We're coming to get you, Barbara!" fortfarande är oslagbar i zombiefilmsparodiklassen (en mycket omfattande genre).

Imorgon får jag lite sovmorgon, behöver inte börja förrän nio. Tjolahopp!

Frühling

Klockan är halv sjuuuu och det är fortfarande lite ljuuuuust ute!!! Jag älskar älskar älskar våren. Idag har varit helt underbart, vårigt, nästan varmt, soldisigt, bra bra bra.

Var kul att träffa Katja. Om än lite surrealistiskt. Det blir ju alltid så när man träffar nån man är van att se i en viss miljö i en helt annan miljö. Nu ska jag strax iväg till Rebecca, hon bor i en pytteby här i närheten nånstans med en massa bönder. Alltså inte i samma lägenhet, utan i samma bostadsansamling.

Har precis ätit en massa ost. Det var GOTT.

Guten abend!

Gemenskap

Hurra hurra hurra för mänsklig samvaro. Nu har jag inte mindre än fem (5!) medboende här i skogen, och det känns så bra, så bra. Egentligen är de faktiskt sex stycken men en syns aldrig till. Har hur som helst precis spenderat ett par timmar i köket med de fem som syns, och de verkar vara bra människor. Excellente.

Det börjar gå framåt på den sociala fronten. Dans i onsdags (sååå kul, fick lära mig lite tango, ska prova igen nästa vecka), institutsträff igår kväll med efterföljande Top Model-viewing hemma hos Silke (jag fick tolkningshjälp av tre tyskar, väldigt lärorikt) och imorgon är jag hembjuden till doktorand Rebecca (liten och rolig och säger "juhuuu!" istället för hej) på middag tillsammans med Catarina och Davide, de två nytillkomna gasthausgästerna. Trevlisch.

Imorgon dag ska jag in till Starnberg och sammanstråla med Katja, en av tyskarna som jag träffade i Glasgow. Ska bli spännande, har knappt haft nån som helst kontakt med henne på nästan två år, så det bör ju finnas lite saker att prata om i alla fall.

Det här blir ett sånt där tråkigt "bla bla bla idag åt jag potatismos till middag"-inlägg, men jag har inte riktigt mental energi nog att åstadkomma nåt snitsigare klockan halv 12 en fredagkväll. Så det får bli mer avancerat nästa gång.

Guten nacht!

Spatzenhaus next top model

Nu ska jag strax iväg och dansa, lite läskigt, men nog trevligt också. Försöker hålla mig positiv. Har precis köpt tågbiljetter till Basel över påsk, fick klartecken från Annika att jag gärna får komma och hälsa på då. Yay!

Idag har det varit too much drama på sparvfronten. Flera stycken slet sig när jag skulle väga dem, och flög runt och krockade med rutor och annat som inte är bra att krocka med för en liten sparv. Och en hade ett konstigt sår på bröstet (ingen av dem jag hade fångat, tack och lov, då hade mitt klena psyke nog brutit ihop) och fick följa med till haus 6 (läskigt ställe där de mest verkar dissekera fågelhjärnor) för att sys ihop. Fick tydligen sövas och allt. Jag stannade inte och tittade på hela ingreppet, får kryp i hela kroppen av det där stället. Ick.

Här kommer valda delar av dagens photoshoot:

Sur sparv #1.

Sur sparv #2.

Jättearg sparv.

Tanzen!

Åhå, nu har jag mig en danspartner till danskursen imorgon! Silke har försökt få med mig varje vecka och det har varit mycket "nej jag måste tvätta, nej jag måste handla, nej jag måste strösurfa på internet", men nu ska jag våga mig på ett försök. Lyckades övertala Hrrr (han får heta så, jag vet inte hur hans namn stavas) om att det skulle bli JÄTTEKUL och han gick lite tveksamt med på det även om oj, nej, jag som inte kan dansa... Men det ska nog bli bra. Jag är ju inte heller någon Mat-Tina på dansgolvet precis (ha, där fick jag in lite Svenssonpopulärkultur).

Bor två till här nu, inte de två jag visste skulle komma, utan två andra. En spansk tjej och en tysk tjej. Wiiii, vi börjar ju bli MÅNGA. Exciting.

Avslutar med en bild från Spatzenhaus. Kom inte och säg att fågelforskare inte har HUMOR.

Viel spass

Hahaha.

Sitter ensam pa kontoret och forsoker avsluta Barts chapter from hell. Raimund var precis inne pa besok och borjade visa saker pa Google Maps och beratta historier om nar han bodde pa en pytteliten o och jobbade pa fagelstation och det gick ibland veckor utan att det kom en bat sa de fick ata mogligt brod ("bread with green things") och folk blev jattefulla och forsokte hoppa fran fyren och ga hem till fastlandet genom havet. Later kanske som en medioker historia men pa bruten Bayernengelska var det helt fantastiskt underhallande.

Ska strax ga och snacka med en strikt liten dam om eventuella tyskastudier. Hon ar institutets frivilliga spraklarare och kanske kan jag fa ett par lektioner, hade varit anvandbart.

Kanns valdigt sneaky att blogga fran kontoret, sa nu far jag nog sluta...

Ciao!

Pointy teeth

Jag sitter och tittar på min vänsterhand (ja, det är ett sätt att underhålla sig själv här ute i skogen) och den är helt prickig av gråsparvsbett. Haha. Cheeky bastards.

Dancer in the dark var bra men sorglig på ett sätt jag inte var beredd på, lite jobbig att se. Särskilt slutet. Puh. För att väga upp det tänker jag avsluta med en video av en visslande valp (oj, vilken alliteration jag fick till), så söt så jag får andnöd.

Human behaviour

Det är institutsbio ikväll igen och de ska visa Dancer in the Dark. Har inte sett den men känns som att det kan bli bra, och om inget annat så är den ju på engelska, vilket är en klar förbättring gentemot förra gångens samtalscentrerade Österrikedrama.

Jag har en rolig holländsk kille som sällskap här i gasthauset ett par veckor framåt. Satt och pratade med honom rätt länge när jag åt middag igår, han ser väldigt holländsk ut och har ett namn som låter som "Hrrr", vilket också känns väldigt genuint. De där andra två som skulle komma har inte dykt upp än, men de ska komma den här veckan i alla fall... Då blir vi ju JÄTTEmånga! :)

Idag har jag håvat miljarder gråsparvar känns det som, och min vänstra hand är helt öm för de har tuggat på mig så mycket. Silke sa att det nog var för att jag fortfarande är för försiktig, och de kan säkert lukta sig till ens rädsla precis som vargar.

Det blir ingen dagens tysk för jag måste gå och äta nåt innan filmen. Desolée!

Ciao

Vieleeeeeicht

Det är kul när man är omgiven av ett främmande språk, och omedvetet plockar upp ord här och där som sen kilar fast sig i hjärnan. Så sitter de där och väntar när man vaknar på morgonen, och man får sträcka sig efter ordboken. "Vieleicht" var ett av de första orden som gjorde detta mot mig, och nu är det ett av mina favoritord. Väldigt praktiskt att kunna också.

Igår var jag alltså ute och vädrades i Starnbergs nattliv. Exciting! Fick först middag hemma hos Silke, eftersom hennes flatmate (svenska Elisabet) fyllde år. Fast middag vet jag inte om man kan kalla det egentligen, de gjorde Kaiserschmarrn (?) vilket för dem som inte vet är som ugnspannkaka i bitar med russin och äppelmos. Jättegott, men jättesött, och kanske inte tillräckligt för att man ska kunna stå sig på det till nästa dag... Det här med att äta efterrätt som huvudrätt har jag svårt att förlika mig med.

Middagen följdes av pubbesök, och jag bev löjligt uppspelt av att få gå på puben. Det var så trevligt, kom en fjorton/femton stycken totalt, och för en gångs skull pratade inte alla om forskning och wissenschaft vilket var ganska uppfriskande. Jag pratade en massa med institutets - så vitt jag vet - enda snyggtysk (ja det finns en!), Mr Fladdermusman Stefan (fast i Tyskland heter de inte Stefan utan Schteffan). Sjukt trevlig och lättsamtalad, vilket man inte kan säga om sådär jättemånga tyskar. I alla fall inte det andra av de två... Jag klängde mig liksom fast vid det för det är så få av tyskarna som verkar gilla att prata engelska, och då får jag så dåligt samvete när jag tvingar dem till det. Men vad ska jag göra? Kan ju inte sitta där och säga "vieleicht" en hel kväll.

Fick sova på soffan hos Silke och Elisabet, delade vardagsrummet med deras två marsvin, ett par tjattrande små tjockisar som var helt fantastiskt fina och som väckte mig lite försiktigt imorse med sina bubblande, kluckande läten. Fick mig att sakna Matildas lilla Celest, jag hade glömt hur söta de här djuren är.

***

Dagens tysk

Dagens tysk är Katja, en liten korthårig figur med tjurring i näsan och röda glasögon. Hon är en sån där som är lite svår att få ordning på; först tyckte jag hon var jättetrevlig och lätt att prata med, sen gick det flera veckor där jag inte alls kunde få igång ett samtal med henne, och nu verkar hon vara tillbaka där hon var i början. Katja är bra för hon är en sån där som tar hand om saker, på egen hand, och tycker det är kul. Organisation och planering. Sånt som jag är helkass på. Hon påminner mig så mycket om min Glasgowkompis Karo (också tysk), hon var den som fixade alla resor och påhitt och för oss andra var det bara att betala och dyka upp. Såna människor är bra. Katja och hennes pojkvän (också från institutet) ska flytta till Uppsala snart så hon har börjat att lite trevande angripa det svenska språket. Och det känns bra att kunna hjälpa till, mina svenskkunskaper kommer annars inte till sådär jättestor användning här ute i skogen...

Ett litet grönt paket

Med svenska frimärken. Det fick jag idag. Fullproppat med fina och trevliga och roliga saker. Från min fina och allvetande mamma :) Hon vet allt, för hon visste att apelsinkrokantchoklad, och turkisk peppar, och en bok med svenska ord i, och ett jättefint och blänkande halsband, och ett kort med en krullpälsad hund på skulle göra mig fånigt glad. Tack mamma!! Det gjorde hela min dag! Och tack till Matilda för att hon har introducerat begreppet "indie-fulkort" i min vokabulär och världsbild. Jag känner mig så mycket rikare nu.

Idag var annars en lååååång dag, med seg förmiddag och hektisk eftermiddag (jag föredrar det omvända). Avslutades med ut- och invägning av alla 34 zebrafinkars mat, vilket innebär tömma matskålen och väga innehållet, sen ta ut bottendelen av buren och skaka av pappret över skivan, och plocka bort alla fjädrar och bajskluddar för att kunna väga hur mycket mat som har hamnat på golvet (eftersom det ingår i utvägningen). Det är ett mycket stimulerande arbete. Och inne i fågelhuset är det tropiska temperaturer, och de 34 fåglarna säger "mip! mip! mip!" hela tiden när man jobbar, förutom när man råkar stöta till något/välta ner något, då blir de antingen knäpptysta (vilket är ganska kusligt) eller så säger de "MIP!MIP!MIP!MIP!MIP!" väldigt förnärmat och i kör och man vet inte om man vill skratta eller gråta, för det är svårt att tyda sitt eget nervsystems impulser mitt ibland alla ljudvågor.

Imorgon kväll ska jag alltså in till Starnberg på middag och sen få gå ut på puben. Jag är löjligt uppspelt över detta. Jag undrar om jag kommer ihåg hur man beter sig i sociala sammanhang.

***

Dagens tysk

Dagens tysk är från Rumänien och heter Mihai. Han har högt hårfäste och en liten knut i nacken och en majestätisk profil och brukar gå runt och le lite finurligt åt allt och ingenting. Han kommer från Transylvanien, och det är ju kul eftersom det enda som egentligen saknas är en lång svart mantel med rött sidenfoder och en tam fladdermus i guldkoppel för att Buffy själv skulle behöva komma på rekognoscering till Seewiesen. Men sitt vampyrlika utseende till trots så är Mihai så vitt jag har förstått en ofarlig figur. Lugn och lågmäld och skämtsam på ett sätt som gör att man måste försäkra sig en extra gång om det där verkligen var ett skämt eller inte, eftersom han inte rör en min. Sådär så att jag börjar förstå varför skottarna hade problem att förstå när jag var sarkastisk och när jag faktiskt menade allvar. Nu när jag tänker efter så vet jag inte ens om jag kan lita på att han är från Transylvanien. Det kanske var ett skämt det med.

Shiver me timbers

Mein Gott! Master and Commander, auf deutsch! Master und Commander alltså. Tidernas bästa stora båtar-film. Och så på tyska. Det blir liksom inte bättre dramatik än så. Plus Paul Bettanys låtsas-Darwin som opererar sig själv är guld.

Nu måste jag sova, ska upp tidigt för att titta på små gråsparvar.

Sieben acht, guten nacht.

Schokolade

Min schweiziska choklad (som Annika direktimporterade) är nästan slut! Ångest och panik! Det är den godaste chokladen i hela världen, och jag tror inte jag kan få tag på den här. Ledsen gubbe.

Och det var nog allt på nyhetsfronten.

Tänkte att jag kan krydda dessa inlägg lite genom att införa ett återkommande inslag, nämligen "Dagens tysk", så att ni min kära läsekrets får en inblick i vilken slags människor det är som jag omges av. Här följer del 1:

***

Dagens tysk

Dagens tysk heter Jacob och är en medelålders forskare i haus 5. Han har grått hår och silvriga Harry Potter-glasögon och är ganska lågmäld, men när han pratar så pratar han med såna där roliga, rullande Bayern-r och det är så fint, så fint. Jag funderade i flera dagar på vem det är han liknar, och till slut kom jag fram till att det var skådisen som är Duncans pappa i Veronica Mars, och så blev det lite förvirring för det där är ju en osympatisk liten skumfidus, och Jacob är ju så bra. Han är alltid snäll mot mig och mån om att prata engelska när jag är i närheten, och det är det inte många som gör. Jacob är bra också för att han inte är lika läskigt supergenialisk som alla de andra. Eller jo det är han nog, men han tvingar inte på folk sitt intellekt utan sitter mest och nickar betänksamt när det diskuteras, som att allt som alla säger är jätteklokt. Det är fint, tycker jag.

En kalv på grönbete

Det var jag idag. I alla fall i mitt huvud. För solen kom fram, och fåglarna sjöng, och responsen var så direkt och fysiologisk att hade jag inte varit omgiven av strama tyskar så hade jag gjort jämfotahopp och såna där sjömansskutt och skrikit hej till våren à la Ronja. Istället nöjde jag mig med att säga till Silke efter lunch, "tror jag ska sätta mig i solen och läsa lite", och så tog jag Dr Barts hjärndomnande tråkiga fågelotrohetskapitel och satte mig på en bänk vid sjön. Fick sitta där i trekvart minst, och det var så braaaaa, en sån braaaa stund. Gjorde hela min dag.

En liten gråsparv dog idag :( Det var inte jag som låg bakom det, utan en av djurskötarna som råkat smälla till den lite för hårt med håven, men jag fick se den när den låg där på bänken, alldeles pytteliten och dunig och med vingarna fint vikta runt kroppen. *tyst minut*

På lördag fyller svenskdoktoranden Elisabet år, och då ska jag få komma på middag, tjoho! Och sen ut och dricka öl i Starnberg. Ska bli så så så trevligt, det känns som århundraden sen jag hade ett lättunderhållet socialt liv.

Här är en söt och vårig video, till finfinfin sång (en till av mina kökslåtar :) :

It's raining rain

Första regnet sen jag kom hit, tror jag. Känns som hemma!

Idag har jag genomlidit en 1,75 h lång diskussion om balanserande selektion av MHC och hur man ska pröva hypoteser på detta. Egentligen mer spännande än det låter men jag hade dundrande huvudvärk och höll på att somna, och då är inte ens molekylär genetik nog för att fånga mitt intresse.

Fick även ett hobbyuppdrag av Dr Bart, "please Pernilla, if you have time, could you maybe read through this superavancerade kapitel som jag skrivit till en new textbook? Skulle vilja ha a student's perspective". Och man kan ju inte direkt säga nej. Så jag sa javisst, absolut, sooo happy to help, och en stund senare dunsade det ner ett 49 sidor långt Worddokument om vänsterprasslande fåglar i min inkorg. Tjoho. Men jag upptäckte snart att det var 22 sidor referenser, så inte så farligt. Känns ändå lite läskigt att jag ska komma med konstruktiv kritik, tror jag har för stor respekt för Dr Bart och hans gråa tinningar...

Imorgon får jag träffa gråsparvarna igen, den här gången utan att behöva tortera dem. Ett kärt återseende, I'm sure.

Le weekend

Söndag kväll och jag är tillbaks i Seewiesen efter en Bra Helg. Jag har fått en ordentlig omgång social utfodring och det behövdes verkligen. Har fått prata med en massa folk och fått höra om allt som alla håller på med. Och fått gå långa promenader i solskenet. Och ätit kilovis med mat. Och kakor.

Vi bodde på ett slags jättevandrarhem i en liten by som heter Lindenberg. Redan på fredagen började presentationerna, från förmiddag fram till tidig kväll. Efter lunch fick vi dock en liten paus i form av en långpromenad, så härligt, och sååååå fint område, och jag fick chans att prata med The Only Other Swede, doktoranden Elisabet från Uppsala. Var jättekul att få prata lite svenska, och träffa nån "hemifrån".

På kvällen blev det monstermiddag (tysk standard) och jag fick ännu en liten heart-to-heart med Dr Bart (ha, det låter som en poplåt från 60-talet) och det framkom att han faktiskt har varit i Skanör en gång i sitt liv, när han luffade runt Norden i en skruttig liten Volvo efter gymnasiet. Han var allmänt skojig och låtsades stjäla min efterrätt och jag sa hahaha, men Dr Bart, så tokigt! (Kanske inte just de orden, men ungefär det budskapet). Efter maten höll den kanadensiske gästföreläsaren ytterligare ett föredrag, som egentligen var väldigt intressant, men klockan var 8 på kvällen och hjärnan började leta runt efter annat att sysselsätta sig med. Efter detta skulle det drickas öl, jag orkade med en sen var jag tvungen att sova, too much excitement på en dag för mina sparsamt luftade sociala förmågor.

Lördagen (dvs igår) vaknade jag av sol i ansiktet, och när jag tittade ut genom fönstret såg jag det här:

Ganz trevligt, ja? Ev österrikiska alper där i bakgrunden, vi var precis vid gränsen.

Förmiddagen bjöd på en hel drös med föredrag, och ibland orkade jag inte riktigt lyssna. Men ändå trevligt att sitta där och se alla smartingar sitta och lyssna på varandra och komma med idéer och mysa. Och i kaffepausen dukades det upp några ton med kakor och det är ju svårt att låta bli när de bara står där. Reflexätande, liksom.

Efter lunch fick vi gå ännu en långpromenad, den här gången runt en sjö. Det var riktigt varmt i solen, och ganska komiskt när alla snubblade runt på den hala, smältande snön.

Här står Moritz, vars skruttiga lilla cykel det är jag har fått låna, och läser vägskyltar i snön. Kolla in de snajdiga röda vadregnskydden (vad heter såna egentligen? Min första tanke var mamelucker, tills jag kom på vad det faktiskt är, och nu fick jag en rolig bild i mitt huvud).

Smygbild på Dr Wolfgang (t.v.) och Dr Bart (t.h.). Dr Wolfgang är också ganska trevlig, fast han har svårt att sluta prata om parningssystem hos zebrafinkar, och jag är inte så insatt i just det ämnet, så jag har inte pratat särskilt mycket med honom än så länge. Men han säger "jaa?" efter varje mening, som en äkta tysk, och det gillar jag. Väldigt genuint.

Efter promenaden hade alla de överuppspelta forskarna snöbollskrig.

Efter middagen vandrade alla in till ett gasthof i byn, där vi lotsades in till ett avsides, och med uppstoppade fågelkadaver dekorerat rum (så passande!) för mer socialiserande. Jag träffade två doktorander som ska flytta in i gasthauset (hurra!!!) från och med nästa vecka. En tjej från Portugal och en kille från Italien. De ska stanna ända tills jag åker, och har tillgång till bil. Things are looking up!

Imorse behövde vi bara lyssna på fyra små presentationer, sen gödde de oss med lite mer kakor och andra bakverk innan det var dags att åka tillbaka. På vägen stannade vi i Herrsching (ligger nära Andechs) och åt glass. Det var vårvärme och människor hade krupit ur sina iden. Och jag fick se årets första bi. Han var alldeles förvirrad, lilla stackaren, och satt på den blommiga duken och verkade tycka att men det här ÄR ju en blomma, men ändå inte, och vad ska jag göra nu då? :(

Ikväll borde jag egentligen gjort lite nyttiga saker, men som de så fint uttrycker sig i Skottland: I can't be arsed. Det får bli slappande igen, och undersökande av kylens innehåll för att se om jag har nåt jag kan laga till. Helgens matoffensiv har töjt min mage lite och jag kommer säkert behöva större mängd än vanligt för att bli mätt...