Beslutsångest

Nu blev det plötsligt jobbigt. Jag kom tillbaka till kontoret i eftermiddags (efter en föreläsning/rundtur i Andechs om deras berömda Bunker, där det gjordes en massa spännande dygnsrytmsexperiment på 70-talet) och möttes av Hendrik, doktoranden som jag gjort lite fågelsångsdataanalysgrejer (puh vilket ord) för de senaste veckorna. Han frågade "jaha, så hur länge till är det du är här?" "...knappt fyra veckor. (misstänksamt) Whyyyy?" Jo, för de ska tydligen starta ett sånginlärningsförsök med zebrafinkar nu snart och de behöver en assistent som kan sköta allt det praktiska. Det vill säga ett jobb, med betalning, och det erbjöd han mig. Väldigt tillfälligt, runt 1.5 månad eller så, men ändå.

Jag vill ju åka hem! Och så länge det bara var det alternativet som fanns så var det ju inget snack om saken, men nu står jag plötsligt här med ett erbjudande om att få lite (betald) arbetslivserfarenhet från ett forskningsinstitut som är så tipp-topp som det kan bli. Och mitt CV är så tomt. Och jag behöver pengar. Men helst vill jag ju åka heeeeeem...

Jag sa inget definitivt svar, bad att få tänka på det, men nu sitter jag här och orkar inte tänka heller. För hur gör man, ska man vara duktig och offra en liten bit av sin hemmasommar (typ t.o.m juni antar jag) för en tjusig punkt på meritlistan, och några trevliga solstunder i Bayern, eller ska man vara lat och bekväm och åka hem och följa planen? Jag VET inte. Jag har ingen aning.

Oavsett vad kommer jag ju att vara hemma på Matildas student, och om just det skulle vara nåt som inte går att ordna så är det nej direkt. Men om de är flexibla, om jag skulle kunna få lite ledigt där... Baaah, jag vet inte. Jag behöver råd! Hilfe, bitte! Och kan man göra fältarbete för sitt exjobb på sensommaren?

Varför varför varför måste de inbilla sig att jag är duktig och ge mig såna här jobbiga alternativ???

Jag vet, jag vet. I-landsproblem.