Igår kväll var vi i München på en liten utekväll. Det var musikfestival med lokala band, och i ett av dem spelade en kompis till Bea (en av doktoranderna som bor i gasthauset). Var himla trevligt att komma in till stan under kvällstid, höra på livemusik och se en massa människor som inte är biologer. Såvida det inte, genom någon bisarr tillfällighet, var så att alla människor där faktiskt var biologer. Men det känns statistiskt osannolikt.
Ett av banden var ett sånt där jobbigt åååh-vi-måste-komma-på-nåt-sätt-att-vara-tokiga-och-annorlunda-så-folk-tror-vi-är-bra-på-riktigt, vilket i deras fall innebar en gitarrist med glänsande, bensinfärgade tights, en keyboardspelare med fjäderboa och ögonlapp, och en sångerska som inte kunde sjunga, iklädd en julgransljusslinga och med blåmålade kinder. Åh, så ~*tokigt*~.
Idag var jag en stund på kontoret, det var lugnt och skönt och helt tomt tills Rebecca smög in efter ett par timmar och skrämde livet ur mig just när jag höll på att avnjuta töntiga YouTube-klipp. Passade på att dokumentera min "büro" när jag var ensam (büro är tyska för kontor, så knaaaasigt!).
Min stol till höger. Låt inte det wannabe-ergonomiska utseendet lura er, den är jätteobekväm.
Min lilla arbetsplats. Sitter och stirrar in i väggen, hurraaaa.
Fågelholk utanför fönstret, såklart.
Han är chef över tjejtoaletten till och med.
SvaraRadera