Åka hem hem hem

Imorgon åker jag hem! Hem till Malmoe! Så här dags om 24 timmar är jag, om allt går som det ska, i mammas och pappas lägenhet på Mariedalsvägen och sitter på soffan och kramar Chess och halvsover. Känns helkonstigt men bara bra. Kan inte fatta att jag har varit här i 17 veckor, på ett sätt känns det som tiden har rusat iväg, men på ett sätt känns det som det har varit sååååå lång tid, för det är så mycket som har hänt. När jag tänker tillbaka på den där förmiddagen när jag stod med alla mina väskor i hallen på Möllevångsgatan och grät för att uuuuääää jag vill inte åka härifrååååååååån... då känns det som åratal sen. Åhå vad tiden går.


Ska strax sova men vill dela med mig av dagens bilder, som jag tog i Haus 11. Patty bjöd in mig att titta på när hon gjorde sina fladdermusexperiment, och jag fick hålla en liten en, den var såååå liten och darrade och kravlade runt i min hand och vickade på huvudet och var allmänt fantastisk. Dessa djur, de är helt otroliga.


Här festar två av dem loss på mjölmask.





Och här är det lilla, lilla ansiktet...

Godnatt godnatt och ses snart i Schweden!

Farewell forest

Igår var jag i Tyska Blåmesskogen för eventuellt sista gången. Skogen är fortfarande grön och trollskogig men nu är blåmesbebisarna stora, och de flesta hade hunnit lämna sina holkar och ge sig ut i världen. Men några små eftersläntande sömntutor hittade jag.




Nu knackade Carina på dörren och bjöd in mig till lunch, hon ska köra hem till nordtyskland idag och vara borta en vecka så jag ska gå och vara lite social innan hon åker. Men återkommer ganz gleich!

Dr Holger

Idag disputerade avdelningens Holger, som pysslar med mekanismer för partnerval hos zebrafinkar. Han ska snart (imorgon!) ge sig av mot Uppsala för sin postdoc, så det var doktorsfirande/avskedsmiddag på mongolesisk restaurang i Starnberg ikväll.

Innan disputationen i eftermiddags (som jag för övrigt lyckades hitta till alldeles själv, med hjälp av U-Bahn och förvirrande lokaltrafik) hade jag shopping spree i München och spenderade alldeles för mycket pengar. Varför blir det alltid så. Ich verstehe nicht. Måste nog kolla Internetbanken nu och undersöka hur stort utflödet blev...

Ursäkta det låga underhållningsvärdet på detta inlägg. Försök till kompensation: videosnutt med japanska snöapor som leker/badar/fryser/pillar varandra i pälsen. Se, och fundera över dessa kreationister som inte vill tro på att människan är släkt med aporna... Bah.

Nu blev det kväller!

Det har varit strålande sol och stekhett hela dagen, men nu är det ett åskoväder på väg in och det var som om någon plötsligt slog av ljuset. Jättemörkt och jätteblåsigt är det. Mysigt!

Så här dags om en vecka är jag i Schweden, längtar! Om det är nån som har några tyska önskemål som jag ska köpa med mig hem så får ni meddela, helst innan torsdag för då ska jag kanske sno åt mig en ledig dag och åka in till München för lite konsumtion.

Lakrits

Addie har kommit tillbaka från Holland, och tog med sig landets hela lakritssortiment för att demonstrera dess mångfald för oss. Och ganska imponerande, visst? Jag var i sjunde lakritshimlen.


När solen väl gick ner och allt svalnade lite var det en underbar kväll. Det är så, så fint här.

Hot in herrrre

Det är 30 grader ute. No joke. Hela Seewiesen är som ett stort tryckande växthus. Min hjärna har inte fungerat som den ska idag. Jag har haft klimakteriesvallningar hela dagen. Varför är det så varmt, det är ju bara maj, hallååå...

Kan inte skriva mer just nu. Meningsbyggnad är för jobbigt.

Foux de fafa

French Week var mindre fransk än man hade kunnat hoppas på. Men lite flaggor hade de orkat hänga upp, och vi kunde äta crêpes tills vi blev sprängmätta, så allt i allt en gemütlischer abend. Gick efteråt en liten promenad vid sjön och satt på en parkbänk och skrattade tills vi grät, åt vad kommer jag inte ihåg, men roligt var det.


Idag har jag jobbat igen. Sju dagar i rad nu. Hårt! Och sju till tror jag det blir innan jag får sätta mig på ett plan nästa vecka och sväva hem till Sverige.

Babyn i hörnet igen

Åhå förresten, här är Baby in the corner-repliken på tyska (Tack Annika!!!): "Baby gehört zu mir, ist das klar?"

Bah. Inte riktigt lika catchy.

It's a hard-knock life

Ja vet ni vad, det här med att jobba är inte lätt... Idag har solen skinit hela långa dagen så efter långlunch på verandan tyckte Hendrik att vi skulle gå på promenad istället för att fortsätta. Så vi samlade ihop några andra rastlösa själar och gav oss ut på minihajk i ca 1.5 h. Tittade på fjärilar och lyssnade på fågelsång och bets i fötterna av arga jättemyror.

Fast i och för sig, det är ju faktiskt lördag, så lite slappt ska man väl få ha det...

Det är Französische Woche (fransk vecka, très chic) i Starnberg så ikväll ska vi åka in och leva lite franskt. Jag hoppas på tjocka onyttiga crêpes och bebaskrade (riktigt ord?) fransoser med skruvmustasch.

Jag tog lite smygbilder på mitt working environment idag, så ni bättre kan förstå vad det är jag utsätts för dagligen:

Så här ser fåglarnas voljärer ut. Med en pytteliten dörr (nere till höger) och indelade i mindre delar som avgränsas med nät. Dessa burar skickas jag in i för att fånga små bebisfåglar, och får klättra runt och ducka under saker och vara allmänt osmidig under mina försök, samtidigt som skrikande zebrafinkar flyger runt mig och krockar med mitt huvud.

En zebrafinkspappa. Tjusiga kinder, non?

Små zebrafinksungar, med stolt pappa till höger. Dom är så sööööööta, särskilt när dom sitter så här ihoptryckta och försöker sova på samma sätt som dom sett mamma och pappa göra (dvs med huvudet inkört under vingen).

Och så jag, sensuellt poserande i smickrande grön rock som ska skydda mig mot bajsattacker från dom upprörda finkarna.

Ingen sätter bebis i hörnet

Dirty Dancing gick på tysk tv, och jag lyckades fånga "nobody puts baby in the corner"-ögonblicket - tyskdubbat! Men jag kan inte höra vad han säger, kan nån tyda det åt mig?

Mitt i naturen

Inte särskilt jobbig arbetsdag. Idag spelade vi in tre fågelungar, cyklade till Maising för utomhuslunch, cyklade tillbaka och spelade sen in fem fåglar till. Varje inspelning tog tolv minuter, och under de tolv minuterna passade vi på att vara utomhus i solskenet, smyga omkring och titta på fina blommor och sitta på bryggan och skvallra. Och mein gott, Hendrik är en riktig liten skvallertant. Tror inte det finns en människa på institutet som han inte skvallrat om idag, à la "han gjorde det, hon sa så, es ist unglaublich, etc etc". Det finns ganska mycket intriger häromkring må jag säga, ojojoj...

Här kommer lite färgglada bilder från växt- och djurriket. Inga sådär jätteupphetsande saker, men ett par fina orkidéer (Emma, om du läser det här, identifiera please!) och några söta små insekter. I love makrofunktionen på min kamera. Och övrigt spännande jag sett i dagarna, men inte lyckats ta bild på, är en makaonfjäril (har aldrig sett en sån "live" innan! Den flög förbi när vi satt och eftermiddagsfikade) och en vanlig dödgrävare, som mumsade på en bit halvrutten kopparödla. Yumyum.

Orkidé nr 1.

Orkidé nr 2.

Supergravid skalbagge.

Fin blåvinge på djupdykning i en blomma.

Kopfschmertz

Jag har ont i huvudet. Ajaj. För mycket zebrafinkspipande och för lite vatten, vielleicht. Det har varit alldeles för varmt idag, och imorgon ska det bli ännu varmare, men då har Hendrik lovat att vi ska cykla till en biergarten på lunchen och ta det lite lugnt. Kan vara skönt. Idag jobbade jag 11 timmar och det är min klena arbetsmoral inte riktigt van vid. Därav kopfschmertz, kanske.

Det bor en gök här alldeles bredvid, varje morgon/middag/kväll flyger den mellan olika träd runt hela institutet och skriker KO-KO. Först trodde jag att det var flera stycken men idag såg jag den with my own two eyes och det verkar bara vara en. Den är fin. Och trevligare att vakna till än enorma byggarbetsmaskiner som får hela huset att vibrera (jo, det är min standardväckning... byggarbete kan man inte ens fly undan i skogen).

Fy vilket exalterande inlägg. Huvudvärk och en gök. Avslutar med mer högspänning i form av annu en filmtrailer, men om ni inte tittat på de andra så MÅSTE ni titta på den här. Jag vet inte när filmen har premiär, men den kan potentiellt vara tidernas sötaste spelfilm, med hornförsedda jättemjukdjur och manus av Dave Eggers och fin Arcade Fire-musik i trailern.

http://www.youtube.com/watch?v=2NOkQ4dYVaM

Po jobb

Nu jobbar jag, på riktigt! För pengar! Woop! Det blir så mycket lättare med motivationen när man säljer sin tid för pengar istället för att man säljer den för "nyttig erfarenhet och ljusare framtidsutsikter". Sorgligt men sant.

Så idag har jag och Hendrik stoppat små förvirrade zebrafinksbebisar i en ljudtät låda och spelat upp inspelade föräldrarop för dom, och spelat in eventuella svarsrop från bebisarna ("Dom låter som pyttesmå trumpeter," sa Hendrik, och det var en ganska träffande beskrivning).

Imorgon ska jag börja klockan åtta (hujedamej vilken okristlig tid för arbete) så nu är det nog dags för lite sömn. Ja.

Tschüssi!

En fest för kråkor

Åååååh praise be the lord, jag är uppkopplad till verkligheten igen. Vi har genomlidit en internetlös helg här i Seewiesen, ord kan inte beskriva tristessen som legat över vår lilla skog i dagarna tre.

Skämt åsido. Det var inte så farligt. Man inser snabbt att just det ja, det finns ju saker man kan göra som inte innebär att sitta vid datorn. Vi hade avskedsmiddag för vår lilla italienare Davide i lördags, han ska flytta in till stora stygga Starnberg. Det var sehr trevligt, mat och vin och musik (ja! vårt kök brukar vara så tyst). Och så har det kommit en ny en, Sue Ann från USA (jag vet, låter ganska Dallas), hon är helbra. Skrattar på ett sjukt smittsamt, kluckande sätt, och bor/jobbar i St Andrews så jag kan vara Skottlandsnostalgisk med henne.

Igår cyklade jag till Starnberg och mötte upp med Elisabet för svensk eftermiddag. Tror hon tyckte lite synd om mig, jag pratade med henne förra veckan om att "uhuuu jag har hemlängtan, vill inte lyssna på en massa tyskar mer, vill prata svenskaaaa", och i fredags kom hon in på kontoret och sa "nä vet du vad, på söndag tycker jag att vi ska baka kanelbullar!", och det gjorde vi. Och promenerade till sjön och åt kebab (eller kebap som det heter här. Tokiga tyskar).

Ja, och i fredags hälsade jag på kråkorna igen. Med kamera den här gången.

KRAAA KRAAA!

Blixtar och dunder

Åska igen. Bayern verkar gilla dramatiskt väder, tror det har åskat fyra gånger de två senaste veckorna. Och regn regn regn. Jag har inget emot det så länge jag får vara inne, då är det ganska trevligt faktiskt.

Jaha, jag har fått kontrakt nu... eller så gott som. Nu verkar det bli så att jag börjar på måndag och jobbar till den 11:e juli, med en vecka ledigt (för att åka hem, weeeeee!) i början på juni. Och så verkar det som att jag får lite mer pengar än det var tänkt, håhå... Doktorand Hendrik är så snäll, han har sprungit runt och fixat och pratat med folk för att försöka få ihop ett vettigt avtal åt mig och för att se till så att jag skulle få bra betalt ("jag tycker att mina assistenter ska få tillräckligt med pengar!"), så just nu känns det ganska bra.

Jag fick ett tips om en liten dokumentär på internet, om Dr Bart och de andras sommarfältarbete i Alaska. De åker dit en stor grupp från avdelningen varje sommar och pysslar med vadarfåglar. Länk följer till litet inslag om äggmålande (seriösare än det låter), för er som vill se och höra den store Dr Bart dela med sig av sin vishet. http://icestories.exploratorium.edu/dispatches/sandpiper-egg-swap/

Ciiiiaaaaoooo!

Le tigre

Igår fick jag träffa Rebeccas lilla katt, han var så fin men så blyg. Sa lite mjau och så, som katter ska. Och så gömde han sig bakom växterna och tyckte att han inte syntes.

Vi tittade på tysk romcom också (engelsk text, tack tack). Åååh jag hade glömt hur trevligt det är att titta på film. Trailer följer, om nån skulle känna sig hugad (bara tysktalande tyvärr, men ni vet det blir lätt så med tyska filmer... och värt att se om inte annat så för hilaaaaaaarious deutsch voice-over: "Vårner Braters präsentierrrrrrt").

Mer än så blir det inte just nu tyvärr, har lovat att hjälpa Carina med genomläsning av nåt hon skrivit, så får slå på hjärnan en stund nu igen (slå PÅ, inte SLÅ på... ja det är inte lätt med betoningar i skrift).

Tschüssi!

Angst

Okej, UUÄÄÄ vad läskigt.

Klockan är halv ett på natten och jag sitter med nerdragna gardiner och halvöppet fönster och någonting PIPER här utanför.

Som en miserabel liten kattunge ungefär, men ändå inte. Som något levande. Men ändå inte...

Jag är en jättebebis, vågar inte titta ut. Fy fy fy ibland är det lite jobbigt att bo i en bayersk, kolsvart skog och samtidigt vara mörkrädd och ha överaktiv fantasi.

Liten, blind och hungrig

Blåmesarna har ungar. Naturen är så konstig, och så fantastisk.


Ser det inte mysigt ut? Vill man inte lite, lite vara en blåmes?

Var tvungen att plocka upp dem för att räkna dem, uääää läskigt på ett skräckblandadförtjusning-sätt.

Jag hade inget att ge dem :( Och under tiden flög mamma och pappa blåmes runt i träden omkring mig och tjattrade och skrek och försökte skrämma iväg mig. Kände mig så taskig att komma och förstöra familjefriden.

In other news... skogen är grön och fin. Här går jag med min stege.

Gar nicht

Ja. Den här veckan alltså. Jag är ledsen, men det händer inte så mycket som känns föra-vidare-värt de här dagarna. Jag sitter framför en datorskärm åtta timmar om dagen och ser blårosa ljudspektrum åka förbi och försöker hitta rätt fågelsånger i dem. Det gör mos av min hjärna. Häromkvällen när jag blundade och skulle sova så såg jag färgglada blåmessångspektrum simma runt framför mina ögon. True story. Ganska ledsamt.

Efter middagen idag gick jag och Carina en liten promenad och det var en helt sanslöst imponerande solnedgång. Carina sprang hurtigt tillbaka för att hämta sin kamera och ta kort men jag orkade bara ca 100 meter innan jag fick håll och gav upp, med den krystade motiveringen att "det är bättre att bevara det I MINNET". Jomenvisst.

Imorgon ska jag ut i skogen igen, för holkkoll. Blåmesarna har tydligen kläckta ungar nu. Så jag ska få se lite pyttiga, nakna, blinda, kvidande fågelbebisar imorgon. Can't wait.

Kanske ska sova nu då... Ja.

So say we all

Idag har varit åååååh en sån där måndag som bara känns så måndag. Blä. Har känt mig lite småvresig hela dagen och inte orkat socialisera med folk utöver mina kära gasthausvänner. De lyckades faktiskt få mig på bättre humör till slut, vid middagen, med vaniljpudding och historier om konstiga drömmar.

Jag har fortfarande stämpeln från stadlfesten inetsad i min hand och den går inte bort hur mycket jag än skrubbar. Och när jag klagar på det så blir det såklart "hahaha kanske borde du prova att tvätta händerna ibland", jaja jättekul.

Åååh jag vill se BSG3 och få mer sån här ljuvlighet:

Heeeeeeeeeeeeeeey baby

Igår var vi på Stadlfest ("stallfest") i världsmetropolen Frieding, ca 5 minuters bilfärd från institutet. Det var en upplevelse. Som Strandbaden, fast 10 gånger större, och med folk i alla åldrar, varav minst hälften var klädda i lederhosen/dirndl, och med ett coverband som spelade tyska och internationella 80/90-talshits sjungna på autentisk bruten engelska. Det var väldigt konstigt, och väldigt roligt, och gav en väldigt bra bild av hur livet kan tänkas vara som frustrerad tonåring på den bayerska landsbygden.

Solen skiner idag, strax ska jag och Rebecca cykla till Maisinger See där det finns en fin liten biergarten där man kan äta halvtaskig lokalkost och titta ut över sjön. It's a good life.

Ja vadå... är man turist så är man.

Internationalen

Happy första maj, när man inte får jobba egentligen men jag gjorde det ändå. Blev inga demonstrationer här ute i Seewiesen, alldeles tyst och lugnt för de flesta är hemma och lediga. Vädret var fint en stund, nu är det lite grått igen, men inte så kallt i alla fall. Igår var allmänt skräpigt: regn och kyla och jag fick sitta inne och titta på valborgsbilder från Sydsvenskan.se, sommarsol i stadsparken, baaaah, fick lite hemlängtan där.

Igår hade jag torsdagstyskalektion och introducerades för det tyska dativet. Alltså jag förstår inte. Varför måste man göra det så svårt??? Hur evolverar såna här regler egentligen, vem är det som ligger bakom dem? Liksom, "jaa, det är ju logiskt om den bestämda artikeln för plural i dativ är annorlunda än i singular men istället densamma som den bestämda artikeln för maskulin i ackusativ, det blir ju lätt att komma ihåg och alldeles alldeles LOGISKT". Bu för komplicerad grammatik. Visst har vi tur vi svenskar som bara behöver komma ihåg den och det och "jag har du har han har hon har vi har ni har dom har". Så enkelt. Så bra.

I onsdags var det alltså fest i Seewiesen igen. Bra och kul på alla sätt. Fick dansa lite, och åååh det var så länge sen, blev väldigt glad.

Ojojoj se så mycket folk på en och samma plats på en och samma gång!