Liten, blind och hungrig

Blåmesarna har ungar. Naturen är så konstig, och så fantastisk.


Ser det inte mysigt ut? Vill man inte lite, lite vara en blåmes?

Var tvungen att plocka upp dem för att räkna dem, uääää läskigt på ett skräckblandadförtjusning-sätt.

Jag hade inget att ge dem :( Och under tiden flög mamma och pappa blåmes runt i träden omkring mig och tjattrade och skrek och försökte skrämma iväg mig. Kände mig så taskig att komma och förstöra familjefriden.

In other news... skogen är grön och fin. Här går jag med min stege.