It's a hard-knock life

Ja vet ni vad, det här med att jobba är inte lätt... Idag har solen skinit hela långa dagen så efter långlunch på verandan tyckte Hendrik att vi skulle gå på promenad istället för att fortsätta. Så vi samlade ihop några andra rastlösa själar och gav oss ut på minihajk i ca 1.5 h. Tittade på fjärilar och lyssnade på fågelsång och bets i fötterna av arga jättemyror.

Fast i och för sig, det är ju faktiskt lördag, så lite slappt ska man väl få ha det...

Det är Französische Woche (fransk vecka, très chic) i Starnberg så ikväll ska vi åka in och leva lite franskt. Jag hoppas på tjocka onyttiga crêpes och bebaskrade (riktigt ord?) fransoser med skruvmustasch.

Jag tog lite smygbilder på mitt working environment idag, så ni bättre kan förstå vad det är jag utsätts för dagligen:

Så här ser fåglarnas voljärer ut. Med en pytteliten dörr (nere till höger) och indelade i mindre delar som avgränsas med nät. Dessa burar skickas jag in i för att fånga små bebisfåglar, och får klättra runt och ducka under saker och vara allmänt osmidig under mina försök, samtidigt som skrikande zebrafinkar flyger runt mig och krockar med mitt huvud.

En zebrafinkspappa. Tjusiga kinder, non?

Små zebrafinksungar, med stolt pappa till höger. Dom är så sööööööta, särskilt när dom sitter så här ihoptryckta och försöker sova på samma sätt som dom sett mamma och pappa göra (dvs med huvudet inkört under vingen).

Och så jag, sensuellt poserande i smickrande grön rock som ska skydda mig mot bajsattacker från dom upprörda finkarna.