Okej, UUÄÄÄ vad läskigt.
Klockan är halv ett på natten och jag sitter med nerdragna gardiner och halvöppet fönster och någonting PIPER här utanför.
Som en miserabel liten kattunge ungefär, men ändå inte. Som något levande. Men ändå inte...
Jag är en jättebebis, vågar inte titta ut. Fy fy fy ibland är det lite jobbigt att bo i en bayersk, kolsvart skog och samtidigt vara mörkrädd och ha överaktiv fantasi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar