Vieleeeeeicht

Det är kul när man är omgiven av ett främmande språk, och omedvetet plockar upp ord här och där som sen kilar fast sig i hjärnan. Så sitter de där och väntar när man vaknar på morgonen, och man får sträcka sig efter ordboken. "Vieleicht" var ett av de första orden som gjorde detta mot mig, och nu är det ett av mina favoritord. Väldigt praktiskt att kunna också.

Igår var jag alltså ute och vädrades i Starnbergs nattliv. Exciting! Fick först middag hemma hos Silke, eftersom hennes flatmate (svenska Elisabet) fyllde år. Fast middag vet jag inte om man kan kalla det egentligen, de gjorde Kaiserschmarrn (?) vilket för dem som inte vet är som ugnspannkaka i bitar med russin och äppelmos. Jättegott, men jättesött, och kanske inte tillräckligt för att man ska kunna stå sig på det till nästa dag... Det här med att äta efterrätt som huvudrätt har jag svårt att förlika mig med.

Middagen följdes av pubbesök, och jag bev löjligt uppspelt av att få gå på puben. Det var så trevligt, kom en fjorton/femton stycken totalt, och för en gångs skull pratade inte alla om forskning och wissenschaft vilket var ganska uppfriskande. Jag pratade en massa med institutets - så vitt jag vet - enda snyggtysk (ja det finns en!), Mr Fladdermusman Stefan (fast i Tyskland heter de inte Stefan utan Schteffan). Sjukt trevlig och lättsamtalad, vilket man inte kan säga om sådär jättemånga tyskar. I alla fall inte det andra av de två... Jag klängde mig liksom fast vid det för det är så få av tyskarna som verkar gilla att prata engelska, och då får jag så dåligt samvete när jag tvingar dem till det. Men vad ska jag göra? Kan ju inte sitta där och säga "vieleicht" en hel kväll.

Fick sova på soffan hos Silke och Elisabet, delade vardagsrummet med deras två marsvin, ett par tjattrande små tjockisar som var helt fantastiskt fina och som väckte mig lite försiktigt imorse med sina bubblande, kluckande läten. Fick mig att sakna Matildas lilla Celest, jag hade glömt hur söta de här djuren är.

***

Dagens tysk

Dagens tysk är Katja, en liten korthårig figur med tjurring i näsan och röda glasögon. Hon är en sån där som är lite svår att få ordning på; först tyckte jag hon var jättetrevlig och lätt att prata med, sen gick det flera veckor där jag inte alls kunde få igång ett samtal med henne, och nu verkar hon vara tillbaka där hon var i början. Katja är bra för hon är en sån där som tar hand om saker, på egen hand, och tycker det är kul. Organisation och planering. Sånt som jag är helkass på. Hon påminner mig så mycket om min Glasgowkompis Karo (också tysk), hon var den som fixade alla resor och påhitt och för oss andra var det bara att betala och dyka upp. Såna människor är bra. Katja och hennes pojkvän (också från institutet) ska flytta till Uppsala snart så hon har börjat att lite trevande angripa det svenska språket. Och det känns bra att kunna hjälpa till, mina svenskkunskaper kommer annars inte till sådär jättestor användning här ute i skogen...