Var på bio i fredags med Katja, på en pyttig liten engelskspråkig bio. Vi såg "Gran Torino", visste i princip inget om den så jag gick in med öppet sinne. Och tyckte den var ganska kass. Clintan var ok, förutom att han morrade oförklarligt så fort han var missnöjd, och pratade med sig själv på ett övertydligt förklara-sina-tankar-för-publiken sätt som man oftast ser i produktioner i stil med "Våra bästa år". Men resten av skådisarna var ganska blaha, allt kändes konstlat, och berättelsen kändes lite klichéig. Så jag var beredd att spy galla över den när vi kom ut, men då var Katja helt tårögd och sa "åååh det var längesen jag såg en sån RÖRANDE film" och då fick jag låtsas som att jag höll med. Har läst lite recensioner också nu efteråt, tydligen tycker de flesta att den är mer eller mindre fantastisk. Oh well. Jag har aldrig hävdat att jag kan nåt om film. Trailern kan ni se här om ni vill: http://www.youtube.com/watch?v=J9dy5yCUxOg.
Nu tänker jag lite hastigt (och tillfälligt) förvandla le blog till en le fashion blog. Hade photo shoot med mig själv igår kväll (saturday night baby) där jag modellade mina nya kläder. Försökte hålla alla Tyras direktiv i huvet men det blev sådär med the fierceness.
Nya skor, nya byxor, ny kappa, ny väska!
Teen Vogue - emo edition. Svår ungdom is wearing: blue shoes and blue jeans and tandkrämströja and sporty hoodie. Allt från H&M (you know you love it) minus skorna, som kommer från skohuset Roland (heter så på riktigt!).
vilket modeblogginlägg du fick till helt plötsligt! ¡guapa!
SvaraRaderajag tror för övrigt gran torino är en film jag vill se, men inte kommer finna speciellt djup. det är väl mest någon underlig form av feel good-film där man ska känna att man sympatiserar med de goda elementen i rullen & känna att det finns hopp trots att världen är sjuk? hela min tolkning kommer från att ha sett trailern en gång på bio innan någon annan film. (: