Med svenska frimärken. Det fick jag idag. Fullproppat med fina och trevliga och roliga saker. Från min fina och allvetande mamma :) Hon vet allt, för hon visste att apelsinkrokantchoklad, och turkisk peppar, och en bok med svenska ord i, och ett jättefint och blänkande halsband, och ett kort med en krullpälsad hund på skulle göra mig fånigt glad. Tack mamma!! Det gjorde hela min dag! Och tack till Matilda för att hon har introducerat begreppet "indie-fulkort" i min vokabulär och världsbild. Jag känner mig så mycket rikare nu.
Idag var annars en lååååång dag, med seg förmiddag och hektisk eftermiddag (jag föredrar det omvända). Avslutades med ut- och invägning av alla 34 zebrafinkars mat, vilket innebär tömma matskålen och väga innehållet, sen ta ut bottendelen av buren och skaka av pappret över skivan, och plocka bort alla fjädrar och bajskluddar för att kunna väga hur mycket mat som har hamnat på golvet (eftersom det ingår i utvägningen). Det är ett mycket stimulerande arbete. Och inne i fågelhuset är det tropiska temperaturer, och de 34 fåglarna säger "mip! mip! mip!" hela tiden när man jobbar, förutom när man råkar stöta till något/välta ner något, då blir de antingen knäpptysta (vilket är ganska kusligt) eller så säger de "MIP!MIP!MIP!MIP!MIP!" väldigt förnärmat och i kör och man vet inte om man vill skratta eller gråta, för det är svårt att tyda sitt eget nervsystems impulser mitt ibland alla ljudvågor.
Imorgon kväll ska jag alltså in till Starnberg på middag och sen få gå ut på puben. Jag är löjligt uppspelt över detta. Jag undrar om jag kommer ihåg hur man beter sig i sociala sammanhang.
***
Dagens tysk
Dagens tysk är från Rumänien och heter Mihai. Han har högt hårfäste och en liten knut i nacken och en majestätisk profil och brukar gå runt och le lite finurligt åt allt och ingenting. Han kommer från Transylvanien, och det är ju kul eftersom det enda som egentligen saknas är en lång svart mantel med rött sidenfoder och en tam fladdermus i guldkoppel för att Buffy själv skulle behöva komma på rekognoscering till Seewiesen. Men sitt vampyrlika utseende till trots så är Mihai så vitt jag har förstått en ofarlig figur. Lugn och lågmäld och skämtsam på ett sätt som gör att man måste försäkra sig en extra gång om det där verkligen var ett skämt eller inte, eftersom han inte rör en min. Sådär så att jag börjar förstå varför skottarna hade problem att förstå när jag var sarkastisk och när jag faktiskt menade allvar. Nu när jag tänker efter så vet jag inte ens om jag kan lita på att han är från Transylvanien. Det kanske var ett skämt det med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar