Big city life

I helgen var jag i stora stygga München och träffade världens bästa Annika, såååå trevligt! Åkte in i fredags kväll (fick skjuts in till Starnberg av Raimund, som för övrigt är så himla rolig, trots att jag inte förstår hälften av vad han säger) och sammanstrålade med flickebarnet på ett snajdigt och (på tyskt vis) kliniskt rent vandrarhem i närheten av stationen. På kvällen gick vi och åt schnitzel på ett väldigt bayerskt-utseende ställe, och sen var vi alldeles för trötta för att orka nåt mer.

Lördagen spenderades till fots, mestadels. Vi kikade in i några affärer och jag skaffade mig ett nytt tyskt nummer (som fungerar här ute i skogen också! Hej världen!). Vi gick ända till English gardens, ett stort parkområde, och ganska länge runt i den, trots att temperaturen närmade sig absoluta nollpunkten (för icke-naturvetare så är det likställt med -273,15 grader celsius. Och nej det är ingen överdrift så tyst med er). Sen hittade vi ett litet ställe där vi kunde få heisse schokolade och chokladtårta, sehr lecker! Andra guldkorn från dagens ljusa timmar var lekande hundar i snön (åh dom hade så himla kul) och en man som spelade stråksymfonier på sitt dragspel. På kvällen åt vi mer kött, det var till och med godare än dagen innan. Åkte lite U-Bahn och gick för att ta en öl, och då lyckades jag på äkta turistidiotvis beställa en grön öl. Det var inget vidare.

Söndagen blev encore une jour de tourisme. Vi gick på Deutsche Museum och såg roliga maskiner. Sedan lite mer mat, och sedan var det dags att säga auf wiedersehen. Lite ledsamt, men jag ska försöka ta mig till Basel inom en inte alltför avlägsen framtid så det ska inte behöva ta ett år till innan vi ses igen.

Idag, tillbaka på institutet, och lite mer gråsparvspyssel. Jag börjar bli ganska en ganska flink sparvhåvare nu. *ta i trä ta i trä ta i trä*. Och sen ett till sånt där Meeting of the Minds där jag satt i en och en halv timme och inte fattade ett jota. (Det där är nog för övrigt första gången jag någonsin använder ordet jota i skrift. Eller tal för den delen. Ser man på!) Men jag fick två gula godiskrokodiler för besväret, så helt bortkastat var det inte.