"I am a scientist"

Så var då första arbetsdagen avklarad. Och det känns sköööönt. Jag blev ganska plötsligt väldigt nervös imorse innan jag skulle iväg och träffa Dr Bart och kände att neeeeej, jag orkar inte, men så fort allt var igång så kändes det lugnt och bra. Doktorn själv var en väldigt lågmäld man som liksom utstrålade enorm hjärnkapacitet. Han såg ut ungefär som en lite yngre, krullhårigare Torkel. Han var väldigt trevlig och välkomnande, men underströk att det var bäst om jag tog eventuella frågor och funderingar med honom på kafferasterna som är varje dag klockan 10, eftersom han har så himla mycket att göra alltid. Fair enough.

Sen fick jag en rundtur av en jättelång man vid namn Raimund, som är "technical assistant" (vilket innebär att han är någon slags heltidsanställd fältassistentmotsvarighet), och sen fick jag träffa Silke som jag ska jobba med nu i början. Jag lotsades även runt och introducerades för de flesta på avdelningen, och fick en alldeles egen arbetsplats, woop! Inte för att jag vet vad jag ska göra vid den. Såvitt jag vet ska jag inte skriva rapporter och så. Men det är ju alltid kul att få känna sig lite viktig, med egen dator och allt.

Efter lunch fick jag följa med till "spatzenhaus" (??), sparvhuset, och fotografera sparvar. De har en massa stora inomhusburar (eller voljääääärer, som det heter på vetenskapliska) med gråsparvshannar i, och vi ska ta foton på alla tydligen, för att bestämma näbbfärg. Hon gick in med två håvar och började vifta runt för att fånga dem, såg lite tokigt ut men hon klarade det ganska snabbt. Jag ska tydligen få prova imorgon, yikes! De stackars fåglarna lades i en avlång låda med små fack för varje fågel, och sen fick jag hjälpa till att plocka ut dem därifrån när hon skulle ta foton. Det var lite pilligt men kul. De bits ganska bra när de kommer åt, de små liven.

Klockan tre var det "monday meeting", en veckoritual där en person från avdelningen tydligen får chans att presentera vad de jobbar med och på så sätt få lite input från de andra. Det samlade intellektet i det rummet kändes besvärande högt, och när jag satt där insåg jag att det här är ju faktiskt 'the cream of the crop' så att säga; superdupersmarta människor som konkurrerat ut en massa andra nästan lika smarta människor för att få komma dit och jobba. Det var lite läskigt. Mannen som presenterade var en sån där klassisk foxy scientist och pratade på om nånting med partnerbytande blåmesar i Wien (så mycket förstod jag av det hela). I den efterföljande diskussionen kom de andra smartingarna med smarta åsikter och funderingar och jag kände min koncentration sakta men säkert glida bort.

Ikväll är det tydligen danskväll i en av byggnaderna här, festligt värre säger ni då, och med all rätt. Silke berättade att de drog igång en danskurs i höstas och sa att jag var mycket välkommen att följa med. Innan kändes det som att "absolut, såklart ska jag det!", och är jag duktig så kommer jag göra det, men nu när jag är tillbaka på rummet känns det så bekvääääämt att stanna inne... Får se hur det blir.

Happy news: i slutet av veckan kommer det ett gäng studenter från München och ska bo på gasthauset, hurraaa! De ska gå nån ornitologikurs här. Förhoppningsvis är de välviligt inställda till att jag klamrar mig fast vid deras sällskap. Och förhoppningsvis är deras sällskap värt att klamra sig fast vid...

Ska gå och fundera lite mer på den där danskursen nu. Hej hopp så länge!